Ö-vik

Jag sitter på exakt samma ställe som jag satt förra året, med exakt samma magont som då. Just nu är den här resan inte ett dugg rolig.

Idag vaknade jag utanför Örnsköldsviks flygplats. Jag trodde att jag skulle vakna av mig själv vid 8, 9-tiden så jag hade inte ställt nån klocka. Såklart vaknade jag inte vid 8. Vad tror jag egentligen? 12:00 började jag cykla mot Örnsköldsvik för att köpa mat, kolla cykelvägar med turistbyrån, ladda batterier och pumpa däcken på en bensinmack. Däckens ventiler visade sig vara för konstiga för att pumpas, turistinformationsmänniskorna hade inga magiska cykelvägar att visa upp (de var dock väldigt trevliga) och efter att ha slängt i mig lite mat letade jag sen internet i nästan en timme. Jag har inte gått tillbaka till förra årets Ö-viks-post här på bloggen men jag tror att jag gjorde exakt samma upptäckt då. Internet existerar endast på Waynes Coffee.

Nu är vägen klar. Jag vet inte vad jag tänkte när jag trodde att jag skulle kunna cykla från Nordmaling till Sundsvall på två dagar, som den ursprungliga planen var. Som tur är insåg jag det idiotiska i går eftermiddag och cyklade vidare några mil till efter Nordmaling. Idag cyklade jag ett par mil in till Örnsköldsvik och nu ska jag cykla härifrån. Klockan är  halv fem och det bästa vore om jag lyckades ta mig ner till Kramfors typ. Då har jag bara 10 mil kvar till Alnö i morgon. Kramfors ligger dock cirka 7 mil bort. Klockan är halv fem, det regnar, jag har sju mil att cykla. Jag vill inte.