Docksta - Sundsvall typ

Jag är framme på Alnö. Det här är typ det bästa stället i hela världen. Förutom att Fredrik är här så finns det obegränsade mängder kaffe och mat och jag behöver inte cykla på två hela dagar och jag har en superskön säng att sova i och jag får duscha när jag vill och jag kan tvätta mina kläder och det nästan bästa av allt är att jag får spela SSX. Fatta. TV-spel.

Jag började ju dagen med ett getingstick och sen blev det egentligen inte bättre. Regn, motvind och bergsvägar i några timmar och så var jag till slut i Älandsbro, en mil norr om Härnösand. Där var jag tvungen att välja: skulle jag cykla vidare längs vägen och tälta när jag tog slut (det finns inget boende mellan Älandsbro och Sundsvall, cykelvägen)? Skulle jag stanna i Älandsbro över natten? Skulle jag cykla ner till Härnösand och ta in på ett vandrarhem? Jag ringde Fredrik för att rådgöra och samtalet slutade med detta: Jag skulle cykla så länge jag orkade och sen ringa och gråta och be Fredriks pappa hämta mig. Jag kunde inte längre se någon anledning att fortsätta cykla i morgon när alternativet att komma fram idag fanns.

Efter att detta var bestämt var det som om mina muskler gav upp. Verenda liten backe fick jag gå av och leda cykeln. Jag fick cykla på låga växlar även på flacka sträckor. Skavsåren gjorde ännu ondare än innan. Efter ett par timmar ringde jag och bad om skjuts. Och det kändes SÅ JÄVLA BRA! Hela den här kvällen på Alnö har varit underbar och jag är så glad att jag inte offrade den för några skruttiga mil och en tältsovning i regnet.

Nu ska jag sova. Sen ska jag sova ännu mer. Och när jag vaknar ska jag inte cykla. Livet är fantastiskt!