Sen blev nu

Idag tog jag tag i lite av allt det där som skulle göras. Bloggen är nu läslig och snart redo att introduceras för mänskligheten. De första vännerna har kontaktats för att bekräfta sovplatser. Cykelbutiken har samtalats med och de har förklarat att de inte är säkra på att cykeln kommer fungera. Ett schema har gjorts för att hålla koll på etapperna. Känns ganska bra faktiskt. Nu är det bara resten kvar!

Sen blev "nu alldeles strax, jag ska bara..."

SJ tar tydligen inte längre cyklar på sina tåg. Det enda flygbolaget som flyger Stockholm - Luleå är Norweigan och flygbiljett + cykel skulle kosta runt 800. Det skulle tydligen varit billigare om jag hade bokat tidigare i vår. Jag borde boka typ nu men jag måste massa bara först. Måste kolla om datumen funkar för folk, om jag har nånstans att sova första natten, om jag har en fungerande cykel. Ni vet sånt där som jag borde gjort för redan för länge sen. Jag ska i alla fall börja med att gå och lägga mig nu.

Ändrad rutt

Min kompis EmmaLi har bjudit in till fest som skjuter upp resstarten några dagar. Så himla värt, men det gör det lite stressigare att hinna med. Jag har nämligen tänkt spendera midsommar hos Edith i Dådran, Dalarna. Jag har därför tagit det lite pinsamma beslutet att börja resan i Luleå istället för Kiruna. Jag missar då de första jobbigaste mastodontsträckorna, och de utgifter som kommer med att bo på vandrarhem i ödebygden där jag inte kommer hitta sovplats. Eftersom jag lagt till sträckan Ystad - Småland i slutet känns det lite mer okej, men inte helt.

P.s. Min pappa berättade igår att han och hans bror i tonåren cyklade 12,5 mil för att kolla på en friidrottstävling i Göteborg (det här var innan bilarnas och tågens tid, han är sjukt gammal). När de hade tittat klart på tävlingen cyklade de 12,5 mil hem igen. Alltså 25 mil på ett dygn. På grusvägar! Jag kände mig plötsligt väldigt fjompig som är lite orolig för 10 mil per dag.