Då var det bestämt. Jag flyger från Stockholm till Umeå den 10:e juni klockan 15:25. Första två nätterna sover jag hos fantastiska Frida. Det var hon som lärde mig hur man sätter upp tält förra året, om ni minns. Den gången panikköpte jag ett tält för 149:- på Rusta i Umeå när jag insåg att jag inte skulle hinna till vandrarhem varje natt. Den här gången har jag med mig ett riktigt tält redan från början. Tveksamt om jag lär mig sätta upp det innan jag åker iväg dock, hon kanske får hjälpa till i år också.
Den här resan verkar nästan bli för enkel. Ny snabb cykel, nytt riktigt tält, nya egna cykelväskor, ny smart telefon. Dessutom kortare resa och fler och längre pauser. Jag är lite rädd att minskade mödor också innebär minskad lycka. Den här oron alltså. Samma som förra året. Inte rädd för riktiga saker oftast, mest orolig för att saker inte kommer bli roliga, att jag inte kommer klara saker, att det inte blir lika bra som jag tror. Jag filosoferade lite kring den då och hur jag borde hitta ett bättre sätt att hantera den. Tydligen har det inte hänt än.
