Så mycket känslor

Förra året fick jag hjälp att förbereda resan av Gamla Stans Cykel. De började med att renovera min 17 år gamla cykel så att den skulle klara av Sverigeresan och sen lärde de mig det mesta jag behövde kunna för att ta hand om cykeln själv. Jag var inne i butiken ofta och de var alltid otroligt hjälpsamma. I slutet av maj - några veckor föra avresan - dog min mamma och jag la då ner hela tanken på att cykla. Men efter uppmuntran av familj och vänner bestämde jag mig bara några dagar innan mitt flyg gick för att trots allt genomföra det. När jag kom in i butiken en sista gång innan resan frågade de var jag hade varit. Så stog jag plötsligt där i cykelbutiken och grät och berättade om min mamma. Jag minns inte så mycket av den gången, förutom att de var snälla mot mig.

I år har jag köpt en ny cykel. Eftersom Gamla Stans Cykel mest sysslar med Skeppshult och liknande stadscyklar vände jag mig efter rekommendationer till Cycling. Igen har jag blivit förvånad över hur trevliga cykelmänniskor är och hur mycket de engagerar sig. Idag var jag inne hos dem för att justera växlarna och fixa såna där vinkelräta grepp (Obs, inte min cykel på bilden!) som man kan sätta på sidan av styret. De hade inte tid att sätta fast greppen åt mig och jag vågar inte försöka själv. Alltså vände jag mig till ... Gamla Stans Cykel!

En halvtimme innan stängning dök jag upp i butiken i Gamla stan, för första gången på ett år, och blev hälsad som en gammal vän. Vi pratade om förra sommarens resa under tiden de hjälpte mig sätta på greppen och när det var klart vägrade de ta betalt för jobbet. De efterfrågade ett vykort från resan som tack. Jävlar vad de ska få vykort! 

Jag är verkligen helt rörd över hur snälla de är. Det får mig också att tänka på alla andra som hjälper till med de här resorna. De som låter mig sova hos sig, de som hjälper till med vatten och vägbeskrivningar längs vägen, alla som hejar på. Det är ju alla ni som får mig att göra det här och att älska det. Ibland glömmer jag bort att människor kan vara snälla mot varandra. Ni är verkligen fantastiska. Tack!

Prylar!

Jag äger nu inte bara en cykel utan också en ny hjälm, två sidoväskor, en liten väska att ha framme på ramen, en pump, ett par cykehandskar, en ringklocka, ett par såna där cykelbyxor med fodrad gren, en cykeldator och ett par solglasögon. Borde ta bilder. Kommer ta bilder. Snart. Kanske.

Cykelsällskap

Förra året fick jag sällskap under resan ett par dagar av min pappa. Cykelklubben Ekar på Ekrar, bestående av Sickan (det är alltså jag dårå) och Pappan (som är min pappa), tog sig hela vägen från Vänersborg ner till Göteborg, med en uppbackning av Farbrodern (min farbror) de sista milen. I år kommer jag få sällskap igen, i hela 5 cykeldagar! Cykelklubben JORA! kommer trampa sig ner från östra Dalarna till Hjo. Klubben består av medlemmarna Sickan (det är fortfarande jag) och Ryttarn (som inte är ryttare).

Den här resan alltså. Lite snällare, lite bättre. Fler vänner, längre pauser, snabbare cykel, kortare väg, mer sällskap. Nån annan som vill hänga med några dagar?