Idag har varit en ganska tung dag. De närmsta vännerna vet redan att min mamma dog nyligen och det är nog lika bra att skriva det här också. Det känns inte så kul att lämna Stockholm, familjen och vännerna under en dryg månad men förhoppningsvis känns det bättre i morgon. En kompis sa till mig nu ikväll att det nog är bättre att gråta på cykeln än att ligga hemma i sängen och gråta och jag tror att han har rätt.
Ljusglimten idag har varit ... Gamla Stans Cykel! Igen! De är riktiga hjältar. Martin gav mig cyklingstips och berättade vilka verktyg jag behöver. Lars-Åke lärde mig byta däck (på ett extreeeeeemt tålmodigt och pedagogiskt vis, jag var inte den brajtaste snubban idag). Yoki visade hur man justerar styret och lite andra grejer som kan vara bra att veta. Jag tror faktiskt inte jag skulle försökt mig på den här resan utan dem.
Du är så grym!!!! Du gör helt rätt. Så pepp på att läsa din blogg varje dag. Blir som att jag nästan är hemma.
SvaraRaderaKram!
Martina