Tacktal

Jag skulle kunna skriva om hur kallt det var i tältet inatt, hur trött jag är, att jag vill hoppa av det här och att jag faktiskt är lite rädd sent på kvällarna ensam i Norrlands skogar, men jag ska istället passa på att tacka alla som hjälper till så att jag kanske kommer kunna genomföra det här.

Tack till mina vänner som uppmuntrat mig att göra detta och som intalat mig att det varit en bra idé.
Tack alla som upplåter sovplats till mig. Utan er skulle jag definitivt inte kunnat göra detta.
Tack AK och AKs mamma för utlåning av cykelväskor och kamera!
Tack alla som hejar, kommenterar och stöttar. Jag behöver er uppmuntran.
Tack till Robin som oväntat erbjöd sig att vara jourhavande cykelsnubbe. Vi känner inte varandra så bra men det hindrade honom inte från att skicka mig sitt nummer och uppmaningen att ringa "när som helst, mitt i natten också" om jag fick problem med nåt.
Tack till Martina, Benjamin och pappa för att ni övertygade mig att jag skulle göra det här.
Tack alla människor jag träffat längs vägen som gett mig vatten, vägbeskrivningar (vissa helt obegriplig) och önskat mig lycka till. Ni läser inte det här, men resan blir mycket roligare tack vare er!

Jag har säkert glömt nån jätteviktig, men då får det bli ett nytt tacktal längre fram.