Resan genom Sverige 2.0: lite snabbare, lite kortare, lite bättre. Förhoppningsvis.
15 juni 2013
Docksta - Sundsvall typ
14 juni 2013
Mitt första getingstick!
Vårdguiden sa att eventuell allergisk reaktion ska komma inom en timme och att jag sen ska ta det lugnt i några timmar efter det. Den där första timmen går jag med på så jag ska ta en kaffe till här på campingen innan jag ger mig av. "Vad fånig hon är, varför skulle hon få en reaktion för?" tänker ni nu, men grejen är att jag är allergisk mot typ naturen. Jag tar astmamediciner året runt och mest när det är pollensäsong. "Vilken pollen då?" undrar ni. All pollen. Alltså alla träd, gräs och stenar man kan vara allergisk mot. Dessutom tar jag allergitabletter från februari till september och så lite extra så fort jag träffar ett djur. Jag är allergisk mot naturen. Så jag väntar en timme och kollar om jag får andningssvårigheter.
Nu har jag bara fästingar kvar på min checklista. Bring it on, fästingar!
Ö-vik - Docksta
Jag har inte kommit in i det här med bloggandet riktigt än och glömmer uppdatera ibland. Ledsen för det.
I går kväll cyklade jag till slut från Örnsköldsvik i regnet. Jag var tvungen att köra en hel del på E4:an men efter några riktigt vidriga jordvägar dagen innan kändes det helt okej. Värre var vädret och backarna. Efter några berg, en del avstigningar för att leda cykeln och en stunds gråtande kom jag till slut dyngsur fram till Docksta vandrarhem & camping. Det är jättefint här. Billigt rum, varmt vatten i duschen (och gratis vatten! Jag minns fortfarande det sugigaste stället någonsin: Värnäs camping), element och varma täcken. Nu äter jag frukost i det gemensamma köket och ska snart packa ihop väskorna. Att boka rum här var typ det bästa jag gjort. Jag hade en tältplats ordnad men i regnet kändes det här alternativet givet (Tack ändå Stefan!)
Det är nästan 14 mil till Sundsvall härifrån. Jag kommer inte orka dit ikväll. Benen gör för ont, regnet kommer regna för mycket. Jag kanske får försöka hitta ett boende längs vägen, eller så tältar jag om det klarnar upp i kväll. Vill inte tänka på det nu.
13 juni 2013
Redan ändrade planer
Ö-vik
Idag vaknade jag utanför Örnsköldsviks flygplats. Jag trodde att jag skulle vakna av mig själv vid 8, 9-tiden så jag hade inte ställt nån klocka. Såklart vaknade jag inte vid 8. Vad tror jag egentligen? 12:00 började jag cykla mot Örnsköldsvik för att köpa mat, kolla cykelvägar med turistbyrån, ladda batterier och pumpa däcken på en bensinmack. Däckens ventiler visade sig vara för konstiga för att pumpas, turistinformationsmänniskorna hade inga magiska cykelvägar att visa upp (de var dock väldigt trevliga) och efter att ha slängt i mig lite mat letade jag sen internet i nästan en timme. Jag har inte gått tillbaka till förra årets Ö-viks-post här på bloggen men jag tror att jag gjorde exakt samma upptäckt då. Internet existerar endast på Waynes Coffee.
Nu är vägen klar. Jag vet inte vad jag tänkte när jag trodde att jag skulle kunna cykla från Nordmaling till Sundsvall på två dagar, som den ursprungliga planen var. Som tur är insåg jag det idiotiska i går eftermiddag och cyklade vidare några mil till efter Nordmaling. Idag cyklade jag ett par mil in till Örnsköldsvik och nu ska jag cykla härifrån. Klockan är halv fem och det bästa vore om jag lyckades ta mig ner till Kramfors typ. Då har jag bara 10 mil kvar till Alnö i morgon. Kramfors ligger dock cirka 7 mil bort. Klockan är halv fem, det regnar, jag har sju mil att cykla. Jag vill inte.
12 juni 2013
Umeå - Örnsköldsviks flygplats typ
11 juni 2013
Stockholm - Umeå
- Pedalerna kan sitta så hårt så att man inte får av dem.
- Cykelkartongen kan vara för liten.
- Man kan glömma ta ut luften ur däcken innan man tejpar igen kartongen.
- Veta hur ventilerna på däcken fungerar och hur man ska pumpa däcken med den nya cykelpumpen.
- Förmåga att läsa kartor.
10 juni 2013
Hej då Stockholm, hej Sverige!
Sitter på pendeln mot Arlanda. Känner mig förväntansfull men oväntat ynklig. De senaste två dagarna har jag fått ordentlig resfeber och inte velat lämna alla jag tycker om här i Stockholm. Lyckligtvis fick jag träffa båda syskonen igår kväll, Martina kom hem från San Francisco precis i tid för att hinna med en middag med mig och Benjamin. Nu på morgonen höll min vän Ralle mig sällskap på väg till Södra station. Det har varit skönt att inte vara ensam.
Jag tror den här klumpen i magen släpper snart. Ser ju faktiskt fram emot det här också. Frida, snart är jag hemma hos dig i Umeå!