Göteborg på obestämd tid

Andra vilodagen börjar lida mot sitt slut. Jag glömde nämna att jag har tagit ledigt från jobbet också i tre dagar så jag har verkligen vilat nu.

I onsdags, efter att jag gjorde illa vadmuskeln kunde jag inte sträcka ut benet ordentligt så jag sänkte cykelsadeln tillfälligt. Nu skulle jag höja den igen inför i morgon och då gick bulten som håller fast sadeln av. Jag tror att det beror på att jag är överjordiskt stark men jag är inte säker. I vilket fall så har jag nu ingen sadel på min cykel och det känns som ett problem. Med min vanliga tur ligger det en cykelbutik/verkstad precis runt hörnet men jag är osäker på om verkstaden har öppet på söndagar. Butiken öppnar vid 11 i morgon så jag får vänta tills dess med att veta. Jag har försökt hitta andra cykelställen i Göteborg men just verkstäderna har inte öppet på söndagar. Ett annat alternativ är att jag hittar ett ställe att köpa en bult och en mutter på bara men jag vet faktiskt inte om jag förstår hur sadeln ska monteras. Bästa tänkbara scenario i morgon alltså: Cykelverkstaden runt hörnet har öppet och kan hjälpa mig på en gång. Värsta tänkbara scenario: Jag får vänta tills på måndag med att kontakta en cykelverkstad och de har inte tid att hjälpa mig samma dag.

Fortsättning följer.

Göteborg

Nu har jag inne på den andra lediga lediga dagen i sträck här i Göteborg. Känner mig helt utvilad och ser faktiskt fram emot att fortsätta i morgon. Då ska jag cykla till Varberg där jag får sova hos en snubbe som heter Hannes och som är kompis med Anna. Hon och jag lärde känna varandra i Thailand 2007 när vi gjorde vår Dive Master-kurs ihop på Koh Tao och efteråt har vi haft sporadisk kontakt på Facebook. Igår kväll träffades vi och drack öl, pratade minnen och uppdaterade varandra kring vad vi har gjort de senaste fem åren. Väldig, väldigt trevligt. Jag har tyvärr vant mig vid att gå och lägga mig vid tolvtiden under den här resan, så när klockan började närma sig ett och gäsparna blev fler och fler bröt jag upp och tog spårvagnen (exotiskt!) hem för att sova.

Efter läkarbesöket (en muskelsträckning och en urinvägsinfektion, inget värre) på morgonen igår passade jag på att tvätta/lufta all packning jag har med mig. Kläder och sovsäck är nu rena och fina och tältet är torrt. På kvällen åt jag middag med pappa och farbror Kalle innan jag mötte upp med Anna. Idag har pappa åkt tåg upp till Vänersborg för att lämna cykeln han hade hyrt där, och nu är han på väg därifrån hem till Stockholm. Hans äventyr är slut för den här gången. Heja pappa!

Ekar på Ekrar: Lilla Edet - Göteborg

Min pappa har nu cyklat drygt 10 mil på två dagar. Han är 72 år, har astma och han har haft kol i minst 10 år. Nu sitter vi i en av fastrarnas lägenheter i Göteborg nyss hemkomna från middag på den lokala pizzerian. Pappa sa precis att han är så lycklig över att ha klarat av cyklingen att han skulle ta en öl till och sätta sig på balkongen med boken om HQ-bankens fall (vi har lite olika uppfattning om hur man firar saker, han och jag). Jag är mäkta imponerad av hans prestation och kanske framförallt hans envishet. Han såg nästan döende ut i vissa uppförsbackar men efter några minuters vila på toppen satte han sig på cykeln igen och trampade vidare. Han nämnde tidigare ikväll att det nog var sista gången han gjorde någon sådan här fysiskt ansträngande sak men jag vill se till så att han har fel. Senare i sommar är vi några som ska simma mellan Smedsuddsbadet och Långholmens strand och jag vill att han ska simma med oss. Det är en lite kortare sträcka men jag tror att den är lagom ansträngande för att han ska vilja dra fram en bok om finansvärldens nutidshistoria efteråt. Jag vill för övrigt att alla ska simma med oss! Jag ska skapa ett Facebookevent snart och ni måste joina. Allihopa.

En annan person värd att nämnas idag är min farbror Kalle. Han cyklar varenda dag, i flera timmar. Om pappas största intresse är att läsa om historiska händelser så är hans lillebrors att cykla. Kalle kom och mötte oss i Kungälv drygt 2 mil utanför Göteborg för att lotsa oss rätt väg in till stan. Kalle cyklar ibland till Alingsås när han är uttråkad. Där äter han lunch och sen cyklar han hem igen. Det är 5 mil mellan Alingsås och Göteborg.

Jag då? Jag har ont i vaden, kanske urinvägsinfektion och ska gå till läkaren i morgon.

Nu kommer lite random bilder som jag inte orkat posta tidigare!

Två av Cykelklubben Ekar på Ekrars medlemmar: Farbror Kalle och pappa Freddie.

Bröderna Ekman visar vägen

Min första - och hittills enda - punka! Fem minuter efter att kortet togs blev jag upphämtad av Henrik med pappa och körd till Transtrand.

Utsikt från toppstugan i Kläppen. Jag önskar att jag kunde ta bättre bilder, de här gör verkligen inte vyerna rättvisa.

Från Kläppen

Utsikt från Kläppen

Efter regn kommer sol kommer ... rök tydligen. Skumt.

Det här var den första skylten som pekade mot Göteborg på min resa. Jag blev så himla glad när jag såg den. Det är den första staden under min rutt som jag har besökt tidigare, så det kändes på något som att jag började närma mig hemma.

Dalslands största turistattraktion; Håverud. Ser ni vad båten åker på? Det är en bro! Det är en båtbro! Hur coolt som helst!

Ekar på Ekrar: Vänersborg - Lilla Edet

Vägen var trevlig, kort och bra. Pappas trampande var imponerande och jag tyckte det var väldans mycket trevligare att cykla med sällskap. Vi kom fram klockan ett redan och har nu spenderat dagen i Lilla Edet. Först lunch på hotellet och sen mot centrum för att hitta en sax åt pappa (han glömde den, cykelkartorna och sin jacka hemma - han brås på mig). Efter att ha pratat med receptionisten på hotellet, några boende i området, och personalen på ICA var det tydligt att alla pratar extreeemt långsamt här i samhället. Jag märkte att både pappa och jag började föreslå svar åt folk eller fylla ut tystnaden med följdfrågor när de tog för lång tid på sig med att svara.

Pappa - Finns det någonstans annanstans man kan köpa en sax här?
ICA-personal - ... Tja ... (tystnad)
Pappa - Alltså någon annan affär?
ICA-personal - ... Kanske ... (paus) ... jag vet inte ... Elkedjan kanske.
Pappa - Hur hittar man dit?
ICA-personal - (tystnad)
Pappa - ... Är det nära?
ICA-personal - ... Det är ... ditåt (pekar med armen) ... åt det hållet.
Jag - Är det ut på gatan med affärerna?
ICA-personal - (tystnad)
Pappa - Är det förbi Systembolaget?
ICA-personal - ...Tja ... ja. Det är förbi en täpp och sen ser man den.
Pappa - Är det långt dit?
ICA-personal - Tja ...
Pappa - Fem minuter?
ICA-personal - ... Kanske tio.

Det är lite som en skräckfilm. Det ser ut som Sverige och folk pratar svenska, men samtalen förs i slowmotion så något är fundamentalt fel liksom. Det blev ännu läskigare när jag upptäckte att de inte säljer några böcker i hotellets receptions-affärs-bensinmacks-kiosk. Receptionisten såg helt förvirrad ut när jag frågade, som om hon inte förstod vad jag skulle med en bok till. De hade en hel hylla full med porrtidningar dock.

Tisselskog - Vänersborg

Sjukt bra väg. Den var platt och kort och den hade sällskap av mulet väder. Tyvärr umgicks den även med motvind men den var fantastisk ändå. Efter ett känslosamt och tårfyllt farväl lämnade jag den för att svänga av in mot Vänersborg där pappa väntade med kaffe, ett hotellrum och cykelkartor. I två dagar ska vi nämligen cykla ihop, min drygt 70-åriga pappa och jag, och pappa gillar kartor. Vi har nu kollat alla analoga kartor vi har, jämfört med Google maps, gjort ett par ändringar, dubbelkollat med kartorna, street viewat vägen, ändrat tillbaka och till slut bestämt oss för den rekommenderade cykelvägen på cykelkartan. Morgondagens rutt blir väldigt kort, bara 3,5 mil. Vi ska till Lilla Edet för att därifrån cykla in till släkten i Göteborg dagen efter. Får jag räkna med pappas sträckor i min resväg förresten? Jag bär ändå på hälften av hans DNA liksom.

Hej pappa!

Hej Vänersborgs kommun!

Snart hej pappa!

Grums - Tisselskog

I början av den här resan var allting lite läskigt och nytt och svårt. Varje uppförsbacke var en utmaning och jag trodde på något sätt att om jag bara klarade mig över den där jobbiga kullen så skulle det gå nedåt resten av dagen. Nu har jag förstått att det kommer fler uppförsbackar, jag har sett en trillion träd, och framförallt har jag insett att jag faktiskt kommer klara av att cykla ner till Ystad. Det känns lite härligt, men tyvärr också lite tråkigt. Det är lite trist att cykla så många timmar varje dag och det är svårt att uppbåda energi nog att ta i när jag vet att det kommer många jobbiga mil till innan jag är framme. Det hjälper massor att folk hejar på, oavsett om det är kommentarer här, mail, på Facebook, sms eller telefonsamtal. Nu ikväll kom jag fram till Ida och hennes familj i Tisselskog, några mil söder om Åmål. Det känns alldeles superbra att få omge sig med så fina människor och dagens tråkiga cykling är nästan glömd. Förutom de där sista två milen, med de där sjuka backarna. De var förjävliga.

Munkfors (typ) - Grums

Bor på Rasta i natt. Det är ett hotell. Man får vita sängkläder, vita handdukar och egen dusch. Det är väldigt dyrt, men jag är helt salig över lyxen så jag bryr mig inte. Jag har suttit och jobbat vid ett skrivbord i ett par timmar nu. Ett skrivbord! Nu ska jag gå till butiken och köpa middag. Den ska jag äta i dubbelsängen medan jag kollar på TV. När jag vaknar i morgon ska jag ta med mig datorn till restaurangen och jobba samtidigt som jag äter frukosten som ingår i priset, och dricka hur mycket kaffe som helst.

För övrigt har Robin agerat hjälte igen. Ena pedalen började gnissla idag och han problemlöste det hela (tror jag i alla fall. Annars tar jag tillbaka detta i morgon) på telefon utan att håna mig för mina okunskaper vad gäller cyklar och kullager och sånt. Robin förtjänar många öl.

Vägen hit förresten. Det blev mycket småvägar idag och de är alltid jobbiga. Jag ska försöka klura ut en väg till i morgon som varken är motorväg eller småväg. Det kommer inte gå så ni kommer få höra mer gnäll i morgon kväll. God natt!

Tack för kaffet

Bodde på Ransbergs Herrgård i natt. Stooooor skillnad mot natten innan. Där fick jag ett rum med egen toalett, dusch vägg i vägg, stort modernt kök och bekväm säng, med riktigt täcke. Och icke att förglömma; allt varmvatten man ville! För mindre pengar än Värnäs Camping.

Det började regna så fort jag satte mig på cykeln (vädergudarna verkar ha övergett mig) och jag kom för ett tag sen fram till Deje för att sätte mig på den lokala pizzerian en stund och jobba eftersom jag inte har haft någon internetmottagning på Ransberg. Jag har passat på att boka rum på Rasta i Grums också. Det är svindyrt, men det enda stället som överhuvudtaget ligger i närheten av resvägen mot Tisselskog och den kommer regna hela dagen idag och inatt så jag vill inte tälta. Jag antar att jag ser ganska miserabel ut när jag sitter här i en timme och oroligt tittar ut på regnet utanför, för en av pizzakillarna spontanbjöd just mig på kaffe. Fatta hur enkelt det är att göra någon glad!