Det snopna slutet

De storslagna planerna på en bättre resa än förra året. Jag skulle ta mig fram fortare, hinna umgås längre med dem jag tycker om längs vägen. Det skulle vara lättare. Så, vad var det som hände egentligen?

Det finns inget enkelt svar på varför det inte gick. Jag vill så klart gärna skylla på något och jag skulle kunna hävda att det var för mycket problem med cykeln (förutom ventilstrulet fick jag väldigt otrevliga skavsår) eller att det var för dåligt väder. Jag skulle kunna säga att jag hade motvind hela vägen och att min astma var värre än vanligt på grund av pollenexplotionen i år så att jag därför inte orkade. Det hade nog en del med saken att göra men egentligen är det inte alls tillräcklig förklaring. Det handlade nog också om bristande motivation. Saknad. En relation som sprack. När det nästan bara var jobbigt undrade jag till slut för vem jag egentligen cyklade.

En vän påminde mig om vad jag svarat när han frågade förra året varför jag cyklade genom Sverige. Jag hade sagt att jag inte kom på någon tillräckligt bra anledning att inte göra det. Det här året hittade jag väl inte tillräckligt bra anledningar att fortsätta helt enkelt.

Ps. Sen var det ju det här med att cykeln blev stulen i natt. Hade trots allt tankar på att kanske cykla vidare om några dagar eller nästa vecka och kanske lägga om rutten något eller i alla fall inte sluta helt. Nu tog någon det beslutet åt mig i stället.

Stockholm

En enda natt i Stockholm och så blir cykeln stulen. Tack, Stockholm.

Stockholm lite plötsligt

Det blev ändringar i planerna och jag har gjort en (oklart hur lång) avstickare till Stockholm. Det finns ingen mobiltäckning i Dådran där jag varit de senaste dagarna och jag märkte i bilen att jag hade några missade samtal. Ledsen för det, ska försöka ringa tillbaka till alla snarast. I alla fall, jag mår bra och uppdaterar mer senare. Just nu vill jag bara sitta ner en stund. Och ringa massa samtal.

Bollnäs - Dådran

Igår var bästa cykeldagen hittills (inget regn! Ganska få berg att cykla över) men ändå jättejättejobbig. Bler påmind av alla som även träffade mig förra året om att jag hatade cyklingen den gången också. Blir förvirrad. Har tydligen glömt hur vidrigt jag tyckte det var då. Vet ju att jag tyckte det var jobbigt men har för mig att jag ändå kunde njuta stundvis eller på nåt sätt ändå tyckte det var kul. Annars är det ju helt obegripligt. Varför gjorde jag det? Varför gör jag om det? Det här är ju helt sjukt.

Hej sista milen!

Bollnäs

Förra året när jag cyklade förbi Bollnäs hann jag bara stanna en natt. Den här gången har jag en hel dag på mig att träffa alla släktingar men jag inser att det inte riktigt är tillräckligt. Min mormor bor här på somrarna och jag har egentligen aldrig träffat hennes sida av släkten tidigare så idag har det varit fullt upp.

Jag bor hos Gittan och Hasse i deras fina hus i ett eget rum. Idag började dagen med frukost och kaffe på altanen och sen kom mormor och hämtade mig. Först gjorde vi ett par ärenden och sen bar det av till en hantverksgård för att insupa Bollnäsandan. Efter våffla och kaffe på gården besökte vi Greta, matriarken i familjen. Efter kaffe och hembakt drog vi vidare till torpet, alltså mormors stuga på landet. Efter en inspektion av huset tog vi en sväng förbi Charlie med fru Maud. Sen gjorde vi ett mellanstopp hos mormor för mat och så åkte vi ut på landet igen för att titta på Charlies sommarhus. På vägen tillbaka åkte vi förbi Bert-Åkes hus men han verkar inte vara hemma (det är ju så exotiskt det här med att man tydligen bara åker förbi folk utan att ringa innan!). Nu har jag precis kommit hem igen och jag är lite överväldigad men väldigt glad över att ha fått träffa så många. Lasse träffade vi när han kom förbi Gittan och Hasse igår kväll. Senare ikväll kanske jag ska äta middag med någon eller några av släktingarna, och så ska vi göra ett nytt försök med Bert-Åke.

Jag ska försöka vila en stund nu. Både igår och idag har jag varit orimligt trött. Jag har inte cyklat på massor av dagar så jag kan inte skylla på det. Förutom tröttheten har jag varit lite så där extra allergisk och tabletterna verkar inte funka lika bra som vanligt så näsan kliar, ögonen är svullna och jag nyser hela tiden. Dessutom har jag en konstig smärta över ena örat. Stundvis undrar jag om jag håller på att bli sjuk men det verkar inte bryta ut i så fall. Hoppas det går över snart.

Bortglömda bilder

Det har ju faktiskt hänt några gånger att jag plockat fram telefonen och tagit kort under vägen. Tyvärr är jag en sugig fotograf och telefonen har nästan alltid legat i en vattentät plastficka som jag måste fota igenom, så bilderna är inte så vackra. Här har ni dem ändå!

Första cykeldagen. Grusvägen jag cyklat på en stund började mer och mer försvinna och ersättas av ett traktorspår. Det här var precis i början och det blev mycket värre sen - vägen liksom försvann. Efter att jag lett cykeln en kvart såg jag en stor jävla hög till synes färsk djurspillning. "Det är säkert älg. Det är säkert älg." försökte jag intala mig. Jag Googlade "björnspillning" efteråt. Det var antagligen björnspillning.

Andra cykeldagen. Jag var blöt. Jag hade precis nått toppen på ett berg. Jag tittade mig omkring och såg dimman uppe i bergen längre fram. Jag hade ungefär 5 mil kvar. Ännu mer regn var på väg mot mig. Jag funderade på att slå upp tältet, ta på mig alla kläder jag hade och gråta tills någon kom och hämtade mig.

Ibland händer det där oväntade, att jag faktiskt reagerar med förundran av miljön runt omkring mig. Nästan bara när vatten är inblandat. Den här gången var det utsikten från Högakustenbron.

Spökbryggan på Alnö. Behöver jag säga nåt mer om den? Uppenbart läskig.

Sundsvall - Bollnäs

Vindstilla, behaglig temperatur, inga jobbiga backar förutom första milen från stugan. Ovanligt bekväm sittställning.

Om Skeppshults överlägsenhet och konsten att byta däck

Storyn om mina hjul:

När jag byggde ihop cykeln efter flygturen till Umeå lyckades jag inte få in luft i däcken. Jag trodde att pumpen var trasig - liksom förra året - och promenerade en halvmil till närmsta bensinmack. Där insåg jag att jag bara inte hade förstått hur de nya coola ventilerna fungerade. Med luft i däcken rullade jag till slut vidare till middagen hos Frida.

Andra dagen av min cykling hamnade jag på en helvetisk grusväg i en mil. Jag försökte cykla ändå och det här smala coola moderna hjulet på min cykel gillade inte det, släppte ut all luft och tvingade mig att byta slang mitt på vägen, bland Norrlands mygg. Jag har en liten handpump med mig men det är nästan omöjligt att pumpa däcken maximalt med den. Det är enormt mycket enklare att pumpa på bensinmackar, med automatpump. Alltså stannade jag sen vid första bästa bensinmack men det visade sig att deras luftpump inte funkar på mina coola moderna ventiler. Vid nästa bensinmack gjordes samma upptäckt igen. Och nästa. Och nästa. Till slut hittade jag en OKQ8 med en kunnig chef som hade en nippel för att göra mackens luftpump kompatibel med mina moderna ventiler. Tyvärr var deras pump lite skev så vi fick inte in så mycket luft som jag ville ha, men fullt tillräckligt.

De senaste dagarna på Alnö har jag gjort allt utom att tänka på cykling. Därför glömde jag också bort att jag borde kolla vad som var fel med den där slangen som gick sönder på grusvägen.

I morse gav jag mig av från huset på Alnö mot Anna i Hudiksvall. Efter några kilometer dök en Statoil upp och jag stannade för att pumpa däcken maximalt innan 14-milscyklingen. Macken hade nån insats för cykelventiler men tyvärr funkade den inte på mina nya coola moderna ventiler. Gubben i verkstaden bredvid macken blev väldigt engagerad i mitt problem och började undersöka om han inte skulle kunna tillverka en insats lite snabbt (?!). Efter mycket fippel hade jag två trasiga ventiler. Jag vet faktiskt inte om det var hans förtjänst eller om det var min brutala hantering från tidigare som orsakade det. Oavsett anledning kunde jag inte cykla utan luft i däcken. Närmsta köpa-slang-ställe låg en halvmil bort och vid det här laget hade klockan hunnit bli för mycket för att jag skulle hinna gå dit, köpa nya slangar, byta däck och cykla till Hudiksvall i rimlig tid.

Jag har spenderat ytterligare en dag med Fredrik, mamma Maggan och pappa Curt på Alnö. I eftermiddags åkte vi och köpte nya slangar och sen bytte jag båda däcken. Den gamla slangen som jag bytte på grusvägen  visade sig ha trasig ventil. Tre slangar fick alltså slängas med trasiga ventiler och de två slangarna jag köpte idag sitter nu på cykeln. Eftersom jag verkligen vill ha en dag i Bollnäs med släkten kommer jag åka buss eller tåg dit i morgon. Jag ska köpa på mig några nya slangar så fort jag kan.

Förra året cyklade jag 222 mil. Jag fick 1 punka.

Kommentera på!

Efter påpekanden från Em och Mormor och kanske andra (tack för att ni sa till!) har jag nu ändrat så att man kan kommentera lättare på bloggen. Nu behöver man inte registrera sig längre. Observera att man måste välja "anonym" eller "namn/webbadress" i den lilla rutan under kommentarsrutan när man skriver, om man inte vill logga in med ett gmailkonto eller liknande.

Alnö

Det här senaste dygnet alltså. Fantastiskt umgänge, fantastisk plats, fantastiska (icke)aktiviteter. Och jag är kvar i morgon också. Det är ännu fantastiskare.

Docksta - Sundsvall typ

Jag är framme på Alnö. Det här är typ det bästa stället i hela världen. Förutom att Fredrik är här så finns det obegränsade mängder kaffe och mat och jag behöver inte cykla på två hela dagar och jag har en superskön säng att sova i och jag får duscha när jag vill och jag kan tvätta mina kläder och det nästan bästa av allt är att jag får spela SSX. Fatta. TV-spel.

Jag började ju dagen med ett getingstick och sen blev det egentligen inte bättre. Regn, motvind och bergsvägar i några timmar och så var jag till slut i Älandsbro, en mil norr om Härnösand. Där var jag tvungen att välja: skulle jag cykla vidare längs vägen och tälta när jag tog slut (det finns inget boende mellan Älandsbro och Sundsvall, cykelvägen)? Skulle jag stanna i Älandsbro över natten? Skulle jag cykla ner till Härnösand och ta in på ett vandrarhem? Jag ringde Fredrik för att rådgöra och samtalet slutade med detta: Jag skulle cykla så länge jag orkade och sen ringa och gråta och be Fredriks pappa hämta mig. Jag kunde inte längre se någon anledning att fortsätta cykla i morgon när alternativet att komma fram idag fanns.

Efter att detta var bestämt var det som om mina muskler gav upp. Verenda liten backe fick jag gå av och leda cykeln. Jag fick cykla på låga växlar även på flacka sträckor. Skavsåren gjorde ännu ondare än innan. Efter ett par timmar ringde jag och bad om skjuts. Och det kändes SÅ JÄVLA BRA! Hela den här kvällen på Alnö har varit underbar och jag är så glad att jag inte offrade den för några skruttiga mil och en tältsovning i regnet.

Nu ska jag sova. Sen ska jag sova ännu mer. Och när jag vaknar ska jag inte cykla. Livet är fantastiskt!

Hej Högakustenbron!

Mitt första getingstick!

Jag har väntat på att det här ska hända! Jag hade väl tur antar jag men det gjorde inte speciellt ont. Konstigt nog fick jag nån slags panikreaktion och av ren reflex slog jag sen ihjäl getingen. De dör väl efter att de stuckit ändå, eller hur?

Vårdguiden sa att eventuell allergisk reaktion ska komma inom en timme och att jag sen ska ta det lugnt i några timmar efter det. Den där första timmen går jag med på så jag ska ta en kaffe till här på campingen innan jag ger mig av. "Vad fånig hon är, varför skulle hon få en reaktion för?" tänker ni nu, men grejen är att jag är allergisk mot typ naturen. Jag tar astmamediciner året runt och mest när det är pollensäsong. "Vilken pollen då?" undrar ni. All pollen. Alltså alla träd, gräs och stenar man kan vara allergisk mot. Dessutom tar jag allergitabletter från februari till september och så lite extra så fort jag träffar ett djur. Jag är allergisk mot naturen. Så jag väntar en timme och kollar om jag får andningssvårigheter.

Nu har jag bara fästingar kvar på min checklista. Bring it on, fästingar!

Ö-vik - Docksta

Jag har inte kommit in i det här med bloggandet riktigt än och glömmer uppdatera ibland. Ledsen för det.

I går kväll cyklade jag till slut från Örnsköldsvik i regnet. Jag var tvungen att köra en hel del på E4:an men efter några riktigt vidriga jordvägar dagen innan kändes det helt okej. Värre var vädret och backarna. Efter några berg, en del avstigningar för att leda cykeln och en stunds gråtande kom jag till slut dyngsur fram till Docksta vandrarhem & camping. Det är jättefint här. Billigt rum, varmt vatten i duschen (och gratis vatten! Jag minns fortfarande det sugigaste stället någonsin: Värnäs camping), element och varma täcken. Nu äter jag frukost i det gemensamma köket och ska snart packa ihop väskorna. Att boka rum här var typ det bästa jag gjort. Jag hade en tältplats ordnad men i regnet kändes det här alternativet givet (Tack ändå Stefan!)

Det är nästan 14 mil till Sundsvall härifrån. Jag kommer inte orka dit ikväll. Benen gör för ont, regnet kommer regna för mycket. Jag kanske får försöka hitta ett boende längs vägen, eller så tältar jag om det klarnar upp i kväll. Vill inte tänka på det nu.

Redan ändrade planer

Jag kan inte cykla 7 mil ikväll. Jag tänker inte, orkar inte. Docksta vandrarhem och camping ligger kanske 5 mil härifrån och nu har jag bokat ett rum. Morgondagens alldeles för långa sträcka får jag titta på i morgon. Hörs då.

Ö-vik

Jag sitter på exakt samma ställe som jag satt förra året, med exakt samma magont som då. Just nu är den här resan inte ett dugg rolig.

Idag vaknade jag utanför Örnsköldsviks flygplats. Jag trodde att jag skulle vakna av mig själv vid 8, 9-tiden så jag hade inte ställt nån klocka. Såklart vaknade jag inte vid 8. Vad tror jag egentligen? 12:00 började jag cykla mot Örnsköldsvik för att köpa mat, kolla cykelvägar med turistbyrån, ladda batterier och pumpa däcken på en bensinmack. Däckens ventiler visade sig vara för konstiga för att pumpas, turistinformationsmänniskorna hade inga magiska cykelvägar att visa upp (de var dock väldigt trevliga) och efter att ha slängt i mig lite mat letade jag sen internet i nästan en timme. Jag har inte gått tillbaka till förra årets Ö-viks-post här på bloggen men jag tror att jag gjorde exakt samma upptäckt då. Internet existerar endast på Waynes Coffee.

Nu är vägen klar. Jag vet inte vad jag tänkte när jag trodde att jag skulle kunna cykla från Nordmaling till Sundsvall på två dagar, som den ursprungliga planen var. Som tur är insåg jag det idiotiska i går eftermiddag och cyklade vidare några mil till efter Nordmaling. Idag cyklade jag ett par mil in till Örnsköldsvik och nu ska jag cykla härifrån. Klockan är  halv fem och det bästa vore om jag lyckades ta mig ner till Kramfors typ. Då har jag bara 10 mil kvar till Alnö i morgon. Kramfors ligger dock cirka 7 mil bort. Klockan är halv fem, det regnar, jag har sju mil att cykla. Jag vill inte.

Umeå - Örnsköldsviks flygplats typ

Alldeles för trött för att skriva nåt roligt. Tältet är uppe, nu ska jag försöka sova. Cyklade typ 1000 mil idag!

Stockholm - Umeå

Saker som kan gå fel när man ska flyga med cykel:

• Pedalerna kan sitta så hårt så att man inte får av dem.
• Cykelkartongen kan vara för liten.
• Man kan glömma ta ut luften ur däcken innan man tejpar igen kartongen.

Skills som kan vara bra att ha när man sätter ihop en cykel efter flygtur:

• Veta hur ventilerna på däcken fungerar och hur man ska pumpa däcken med den nya cykelpumpen.

En allmänt bra skill att ha när man cyklar i nya områden, exempelvis Umeå:

• Förmåga att läsa kartor.

Igår kväll kom jag hem till ett (för länge sedan) dukat bort hos Frida och Haseeb. Umeå är lika trevligt som förra året och sällskapet fantastiskt. Den här gången fick jag en hel dag tillsammans med värdinnan. Tyvärr har den mest gått åt till att fixa det sista inför cyklingen som börjar på allvar i morgon men Frida ser ganska glad ut så jag tror det varit okej.

Planen är alltså att i morgon cykla söderut så långt jag orkar och sen tälta. Dagen efter upprepas samma sak och så tält igen. Om det regnar för mycket andra dagen (vilket rapporterna säger att det ska) kanske jag skiter i allt och tar in på vandrarhem. Om jag hittar nåt. Tredje dagen blir förhoppningsvis en kort cykling till kompis i Sundsvall. Kommer försöka uppdatera bloggen dagligen och vara tillgänglig på telefon alltid. Om jag blir uppäten av en björn kan ni kanske hitta min kropp genom att identifiera platsen på kartan här på bloggen. Vi får hoppas att batterierna räcker till det.

Språklektion, Umeå

YOLO. Chillax. Och så norrländskt "jo" på inandning. Och nu "dricker vi sönder".

Hej då Stockholm, hej Sverige!

Sitter på pendeln mot Arlanda. Känner mig förväntansfull men oväntat ynklig. De senaste två dagarna har jag fått ordentlig resfeber och inte velat lämna alla jag tycker om här i Stockholm. Lyckligtvis fick jag träffa båda syskonen igår kväll, Martina kom hem från San Francisco precis i tid för att hinna med en middag med mig och Benjamin. Nu på morgonen höll min vän Ralle mig sällskap på väg till Södra station. Det har varit skönt att inte vara ensam.

Jag tror den här klumpen i magen släpper snart. Ser ju faktiskt fram emot det här också. Frida, snart är jag hemma hos dig i Umeå!

Så mycket känslor

Förra året fick jag hjälp att förbereda resan av Gamla Stans Cykel. De började med att renovera min 17 år gamla cykel så att den skulle klara av Sverigeresan och sen lärde de mig det mesta jag behövde kunna för att ta hand om cykeln själv. Jag var inne i butiken ofta och de var alltid otroligt hjälpsamma. I slutet av maj - några veckor föra avresan - dog min mamma och jag la då ner hela tanken på att cykla. Men efter uppmuntran av familj och vänner bestämde jag mig bara några dagar innan mitt flyg gick för att trots allt genomföra det. När jag kom in i butiken en sista gång innan resan frågade de var jag hade varit. Så stog jag plötsligt där i cykelbutiken och grät och berättade om min mamma. Jag minns inte så mycket av den gången, förutom att de var snälla mot mig.

I år har jag köpt en ny cykel. Eftersom Gamla Stans Cykel mest sysslar med Skeppshult och liknande stadscyklar vände jag mig efter rekommendationer till Cycling. Igen har jag blivit förvånad över hur trevliga cykelmänniskor är och hur mycket de engagerar sig. Idag var jag inne hos dem för att justera växlarna och fixa såna där vinkelräta grepp (Obs, inte min cykel på bilden!) som man kan sätta på sidan av styret. De hade inte tid att sätta fast greppen åt mig och jag vågar inte försöka själv. Alltså vände jag mig till ... Gamla Stans Cykel!

En halvtimme innan stängning dök jag upp i butiken i Gamla stan, för första gången på ett år, och blev hälsad som en gammal vän. Vi pratade om förra sommarens resa under tiden de hjälpte mig sätta på greppen och när det var klart vägrade de ta betalt för jobbet. De efterfrågade ett vykort från resan som tack. Jävlar vad de ska få vykort! 

Jag är verkligen helt rörd över hur snälla de är. Det får mig också att tänka på alla andra som hjälper till med de här resorna. De som låter mig sova hos sig, de som hjälper till med vatten och vägbeskrivningar längs vägen, alla som hejar på. Det är ju alla ni som får mig att göra det här och att älska det. Ibland glömmer jag bort att människor kan vara snälla mot varandra. Ni är verkligen fantastiska. Tack!

Prylar!

Jag äger nu inte bara en cykel utan också en ny hjälm, två sidoväskor, en liten väska att ha framme på ramen, en pump, ett par cykehandskar, en ringklocka, ett par såna där cykelbyxor med fodrad gren, en cykeldator och ett par solglasögon. Borde ta bilder. Kommer ta bilder. Snart. Kanske.

Cykelsällskap

Förra året fick jag sällskap under resan ett par dagar av min pappa. Cykelklubben Ekar på Ekrar, bestående av Sickan (det är alltså jag dårå) och Pappan (som är min pappa), tog sig hela vägen från Vänersborg ner till Göteborg, med en uppbackning av Farbrodern (min farbror) de sista milen. I år kommer jag få sällskap igen, i hela 5 cykeldagar! Cykelklubben JORA! kommer trampa sig ner från östra Dalarna till Hjo. Klubben består av medlemmarna Sickan (det är fortfarande jag) och Ryttarn (som inte är ryttare).

Den här resan alltså. Lite snällare, lite bättre. Fler vänner, längre pauser, snabbare cykel, kortare väg, mer sällskap. Nån annan som vill hänga med några dagar?

Väntan på tokstressen

Mindre än två veckor kvar nu. Allt är klart, väskorna är packade och cykeln är oljad. Nä, skoja bara. Inget är klart, väskorna är inte inhandlade än och jag har ingen aning om hur min cykel bör oljas. Om jag känner mig själv rätt kommer jag några dagar innan jag drar inse att jag har 1000 saker att ordna, få panik, ångra både resan och bristen på framförhållning, gråta lite och sen kommer allt att lösa sig. Det brukar göra det. Det måste göra det.

Cykeln har jag i alla fall, sen en månad tillbaka. Den är snabb och cool och jag är lite rädd för den. Att cykla min gamla cykel var som att dricka en stor stark på stamhaket. Att ta sig fram på den här är som att gå på klubb i ett konstgalleri där alla servitörer pratar bara franska och det endast serveras IPA-öl. Jag är rädd. Och har ont i rumpan.

Flyg bokat

Då var det bestämt. Jag flyger från Stockholm till Umeå den 10:e juni klockan 15:25. Första två nätterna sover jag hos fantastiska Frida. Det var hon som lärde mig hur man sätter upp tält förra året, om ni minns. Den gången panikköpte jag ett tält för 149:- på Rusta i Umeå när jag insåg att jag inte skulle hinna till vandrarhem varje natt. Den här gången har jag med mig ett riktigt tält redan från början. Tveksamt om jag lär mig sätta upp det innan jag åker iväg dock, hon kanske får hjälpa till i år också.

Den här resan verkar nästan bli för enkel. Ny snabb cykel, nytt riktigt tält, nya egna cykelväskor, ny smart telefon. Dessutom kortare resa och fler och längre pauser. Jag är lite rädd att minskade mödor också innebär minskad lycka. Den här oron alltså. Samma som förra året. Inte rädd för riktiga saker oftast, mest orolig för att saker inte kommer bli roliga, att jag inte kommer klara saker, att det inte blir lika bra som jag tror. Jag filosoferade lite kring den då och hur jag borde hitta ett bättre sätt att hantera den. Tydligen har det inte hänt än.

Check, check och halvcheck!

Jag har köpt en ny cykel! Tyvärr vet jag inte vad det var för nån men jag ska berätta mer när jag får den nästa vecka. Försäljaren använde ord som "pigg", "snabb" och "rolig". Jag kommer ha ganska mycket blåmärken och skrapsår närmsta tiden.

Jag har köpt en ny telefon! Det är en Nexus 4 och den kommer med sin magiska karta leda mig genom landet ännu bättre än min gamla Nexus 1:a. Nu när jag tänker på det så inser jag att jag aldrig skulle kunna ha cyklat förra året utan min Android. Tack Martina för den!

Och så har jag ju börjat med planeringen inför sommaren, som ni ser här till höger. Hållpunkterna hittills är:

1. Midsommar i Dådran (har inte kollat med värdfamiljen än dock...)

2. Rollerderby-festivalen i Malmö.

Jag har fritt spelrum att planera som jag vill innan/mellan/efter de datumen. Den här gången ska jag stanna längre på alla ställen jag känner folk så resan kommer gå lite långsammare.

Nu är det bara resten kvar att fixa!

2013

Snart ska jag börja planera inför sommarens cykling. I slutet på förra årets resa skrev jag ett inlägg där jag var orolig att glömma bort hur givande det var att cykla genom Sverige. Jag var rädd att jag skulle glömma hur bra det hade känts och hur mäktigt det var att ta sig igenom landet för egen maskin. Jag hoppades på att jag skulle göra en ny cykling nu i sommar men trodde inte egentligen att det skulle bli av. Det visade sig att min oro var obefogad. Ända sen jag kom tillbaka har jag tänkt på nästa gång och nu är det dags att sätta igång med planerandet!

Så, vad är det jag behöver göra? Tyvärr har jag ju faktiskt glömt den biten. Jag måste i alla fall köpa en ny cykel. Jag älskar min Skeppshult men den har börjat uppvisa tydliga tecken på att den vill låta bli Sverigeresan i år. En kompis hjälper mig i detta nu att ta beslut angående vilken cykel jag behöver. Jag har ju fortarande ingen koll på cyklar, egentligen. Sen borde jag ju börja planera rutten. Tänkte att jag nog skulle göra en kortare resa i år och kanske inte åka längre söderut än Småland. Nu har jag dock precis fått reda på att det är nån slags Roller Derby-festival i Malmö och/eller Halmstad i juli och det verkar ju fett så jag måste nog ta mig ner dit ändå. Så måste jag kolla vilka jag kan bo hos också. Och kolla vilka datum jag kan vara borta. Och boka flyg. Och lära mig meka med nya cykeln. Och köpa cykelväskor. Och kanske en kamera. Och träna upp konditionen. Och...

Sen. Jag gör det sen.